Sommaren 2014 fick vi en ny svensk förordning om bekämpningsmedel (2014:425). Redan nu är det dags för nya förbud. Åsa Romson har på regeringens vägnar beslutat om vissa förbud mot kemiska växtskyddsmedel. Beslutet som är avsett att träda ikraft den 1 april 2015 är nu sänt till EU-kommissionen för notifiering. Förbuden mot kemiska växtskyddsmedel är följande:

Mot växtlighet i sjöar, vattendrag, våtmarker och andra vattensamlingar.
Mot skadliga nematoder i jord vid odling av grödor avsedda för produktion av livsmedel eller foder.
Som är fungicider att användas för att behandla frukt efter skörd.
Som är fungicider att användas för att behandla matpotatis efter skörd.

Det allvarliga på kort sikt är kanske inte förbuden i sig. Sverige har enligt regeringens konsekvensbeskrivning idag inga godkända växtskyddsmedel för dessa områden. Det principiellt mer allvarliga är att Sverige kommer att gå miste om tekniska framsteg i utvecklingen av nya kemiska växtskyddsmedel och nya metoder. För att citera LRF i ett remissvar från juni 2013: ”…nya metoder och tekniker måste vara tillgängliga även för svenska jordbruks- och trädgårdsföretagare. Forskning och utveckling pågår inom flera av de användningsområden som hittills varit förbjudna eller begränsade i Sverige. Det är viktigt att vi inte stänger dörren för en sådan utveckling.”

Vad kommer härnäst?

Nedan följer ett klipp angående generella begränsningar i det svenska växtskyddet från ett remissvar från Svenskt Växtskydd 2013. Så vitt jag kan se är det minst lika aktuellt idag.

”…Ett av dessa generella förbud kan möjligen anses motiverat – förbudet mot användning i sjöar, vattendrag, våtmarker eller andra vattensamlingar.

De övriga föreslagna förbuden mot användning är:

På ängs- eller betesmark som inte är lämplig att plöja men som kan användas till slåtter eller bete för behandling av jord
Mot skadliga nematoder i grödor avsedda för produktion av livsmedel eller foder
Mot fungicider för behandling av frukt eller matpotatis efter skörd

Motiven är något skiftande, men genomgående anförs att: ”På dessa områden har målet om en låg användning uppnåtts före ikraftträdandet av direktivet och målet är att användningen ska vara fortsatt låg eller obefintlig.” Det må så vara att Sverige med visst stöd i direktivet kan driva igenom dessa förbud. För oss förefaller dock motiven huvudsakligen politiska och inte riskbaserade. Bara för att vi inte använt en metod i någon större utsträckning tidigare innebär inte det att utvecklingen står stilla och metoden för all framtid är förkastlig. Det sker en omfattande utveckling av kemiska växtskyddsmedel och sättet att använda dessa. Nya medel och metoder har ofta stora miljömässiga fördelar jämfört med äldre.

Generella förbud medför flera nackdelar:

Vi kan idag inte förutse det framtida behovet av växtskydd
Vi får färre verktyg i växtskyddsarbetet
Skadegörarna riskerar i större utsträckning att bli resistenta
Vi avsäger oss all utveckling av det kemiska växtskyddet inom dessa områden
Undantag och dispenser kommer att belasta myndigheter och användare med en omfattande administration
Det kommer inte att finnas godkända medel för de undantag och dispenser som eventuellt beviljas
Det är tveksamt om det kan finnas någon beredskap så att de växtskyddsmedel som via dispenser och undantag får lov att användas verkligen finns att tillgå på marknaden
Odlingen hamnar i en ogynnsam konkurrenssituation jämfört med medlemsländer där metoderna är tillåtna

Svenskt Växtskydd anser därför att det är riskbaserat tänkande och vetenskapligt grundade riskbedömningar som ska ligga till grund för vilka metoder som får användas. Det är givetvis alldeles utmärkt om vissa alternativ till kemiska växtskyddsmedel fungerar bra. Men all erfarenhet pekar på att vi behöver fler metoder – inte färre – i det integrerade växtskyddet.”

Hans Hagenvall 2015-02-09